1 år

Idag för ett år sedan var jag världens lyckligaste. Nykär och glad. Nu vet jag inte vad jag är. Älskar fortfarande lika mycket men vet inte var vi står. Hade sett fram emot denna dagen men nu hoppas jag att den flyter förbi med vindens fart. En dag som skulle varit den bästa dagen blev istället den sämsta.. Hatar att du plötsligt inte bryr dig. I drömmarna ringer du på dörren och står utanför med blommor i handen och säger "vi ger det ett försök, jag älskar dig". Kommer aldrig inträffa men drömma får man ju.. Att inte få säga jag älskar dig, jag älskar oss på vår dag gör ont. Att inte få höra "jag älskar dig" gör ännu mer ont...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback