Forni
One and only
Du är underbar på alla sätt och vis.
Don't
Att inte kunna berätta vad man känner för den som får ens hjärta att slå bakåtvolter...
Michaela Forni
Värt att läsa!
(vet ej hur man länkar via mobilen hehe)
http://mobil.devote.se/articles/bloggvaerlden/hur-mnga-gnger-kan-man-lska_20-2188.htm
I crashed my car into the bridge. I watched, I let it burn
Det har varit ek tung vecka och den har bara kommit halvvägs. Det hela började i söndags med hemkomsten av min fina. Att man kan sakna någon så mycket efter bara några dagar är galet. Dock blev det inte som planerat. Det slutade i tårar i massor och jag som aldrig gråter.. Kan inte minnas när jag var så här ledsen senast. Kanske var det 2006? Spelar egentligen ingen roll. Tårarna rann och känslorna svämmade över. Orden kom som ett slag i magen och hjärtat slog lika fort som under ett 3km maxlopp. Jag hade planerat ett helt annat samtal men så blev det inte riktigt. Jag har varit med om mycket men detta var något helt ovant för mig. Att behöva släppa någon man precis lärt känna, någon man äntligen vågat öppna sig för och låtit komma nära inpå. Någon som betyder så mycket och får en att må så fruktansvärt bra. All depression och stress är borta tack vare denna människa och nu skulle jag kanske behöva släppa taget? Blir ledsen bara jag tänker tillbaka på det.. Att vara kär och plötsligt vänds bägaren upp och ner.
Måndagen var nästan värre. Ingen sömn, halsont, klumpen i magen och tyngden över bröstet. Konstant nära till gråt. Ovetande om vad som hände. Hade jag inte haft mina kära dagisbarn där till uppmuntran hade jag inte orkar, mådde fruktansvärt dåligt. Efter en rad sms och en alldeles för jobbig dag sågs vi igen. Jag kan inte och vill inte vara utan denna människa. Ett beslut togs om att bara vara i nuet och inte tänka så mycket. Något som vi båda behöver, inte låta allt runt omkring påverka oss. Lättnad och lycka. Att somna och vakna upp bredvid den man tycker om är ovärderligt! Men jag ska inte ljuga är fortfarande rädd för att det ska försvinna lika fort igen.. Men ska göra allt för att det inte ska hända.
Det fysiska mådde inte på topp heller. Halsont och hängig och extremt snorig. Tänkte en halvdag på jobb orkar jag men tisdag eftermiddag fick kroppen nog. Hög feber trots febernedsättare, halsont, öronen, bihålorna, täppt näsa, ont i lederna och allmänt hängig. Sängen nästa och där ligger jag fortfarande. Tycker inte om att vara hemma från jobb, inte heller att missa träning. För nu ligger jag back, väldigt mycket back och det gör mig stressad. Men kroppen måste vila och får vara sängliggandes imorgon med. Håller tummarna för att jag vaknar "friskare" imorgon.
Sleep tight!