Life as we know it
Plötsligt dog uppdateringen. Har inte tid, jag är kär. "Inga känslor inblandade" skrev jag i förra inlägget. Det varade inte så länge.. Föll pladask, i någon jag hade en helt annan bild av i början. Så här kär har jag inte varit på många många år! Samtidigt som det är underbart att vara kär ligger man inte i ett mellanläge längre utan allt är som en känslomässig bergochdalbana. Allting blir så mycket starkare och den där saknaden gör en tokig. Men han är underbar så det är värt det.
Nu sömn.