Annorlunda

Igår var en känslomässigt konstig dag. Dagen började i tårar, finns inget värre att vakna upp efter en dröm och vända sig om för att hålla om den man älskar så är han inte där. Tung morgon och en ännu tyngre dag som jag aldrig trodde skulle ta slut. Samlade kraft och tog mig igenom matchen. Stängde av allt och tog ut känslorna på planen istället. Mådde rätt bra för stunden och började cykla hem. Ringde den första som dök upp i huvudet, han, men inget svar. Klumpen kom tillbaka. Letade efter hans bil på vägen när jag cyklade hem men ingen där heller. Ensamheten kom krypandes och plötsligt ser jag en lång person med händerna fulla med grejor ståendes utanför min port. Tror mitt leende sträckte sig till månen och tillbaka. All trygghet, värme och hopp kom tillbaka igen för stunden. Lyckan om att inte behöva sova ensam utan i famnen på den man älskar. "Jag ville överraska dig" de orden fick mig att smälta inombords. Släppte all oro för kvällen och njöt av att ha någon att prata med, någon att dela med mig av dagen, någon att se en dålig film med, någons famn att ligga i. Att vakna upp på morgonen av att någon kryper upp bakom en och håller om en, kysser en i nacken och få känna sig tryggast i världen. En hejdåpuss på morgonen och "vi hörs sen". Sedan går det en dag och alkohol och andra personer spelar in. Plötsligt är man inte betydelsefull längre, som bortblåst, som om det senaste dygnet inte har hänt. Tillbaka på ruta ett igen, osynlig.

I helgen kommer den jobbigaste helgen hittills en helg som avslutas med något som skulle vara en årsdag, vår årsdag. En dag jag nu fasar mer än någonsin. Att spendera den dagen/kvällen ensam får min mage att knyta sig. Jag hoppas fortfarande att han ska ringa på dörren med en blomma i handen och öppna armar och säga "förlåt, jag älskar dig och vill vara med dig". Jag önskar allt var som förr. Att du kom instaplandes här framåt småtimmarna och skrek att du älskade mig. Fan vad jag saknar dig, vad jag saknar oss.. Somnar än en gång ensam med fortfarande lite hopp kvar om att allt kommer bli bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback