Utbränd?
Det kom aldrig någon uppdatering efter lördagens bravader. Har haft alldeles för mycket att göra. Önskar att dygnet hade 32 timmar så man hann med allt man vill göra. Jobb, provträningar, träningar med kidsen, det ena mötet efter det andra, långa telefonsamtal, ansökningar till skolan osv. Ovanpå det ska man hinna äta, sova och umgås med nära och kära. Sömnen får lida. Sover inte mycket om nätterna.Det sociala lika så.. Även lägenheten är ändå inte hemma så varför lägga tid på den? (behöver göra det trivsamt igen)
I tisdags var där en mindfullnescoach på personalmötet som skulle utvärdera hur vi mådde och ge oss tips för hur vi ska hantera stress osv. Vi gjorde en övning där man skulle sitta stilla och andas i ca 10 minuter mesans hon pratade på. Jag kunde inte sitta stilla, det kliade överallt och jag kände mig som ett litet barn med koncentrationssvårigheter.. Detta berodde då på att jag är så stressad att kroppen vet inte hur den ska koppla av. När man då kopplar av gör den motstånd. Jag är på gränsen till att bränna ut mig. Snart 22 år och håller på att bränna ut mig?! Har inte ens tänkt den tanken innan men när man får höra det från någon annan och man låter det sjunka in blir man chockad. Rädd för att man inte insett det tidigare. Måste lära mig att koppla av, framförallt att lära mig säga nej. Måste sätta mig själv före alla andra. Lättare sagt än gjort... Jag kan inte somna på kvällarna för att hjärtat slår så fort. Adrenalinet pumpar och jag kan inte varva ner. I slutet av veckan är kroppen så utmattad att jag hade kunnat sova ett dygn. Men vem har tid till det?
Denna veckan har varit tung. Det är jobbigt att få höra sådant. Jag blir inte mig själv, vill stänga av från omvärlden men samtidigt ha alla så nära som möjligt. Tar jag inte tag i detta nu måste jag söka hjälp..
"Life is too short to stress youtself over people who don't deserve to be an issue in your life"